71
Jag mår toppen!
Jag har tänkt på hur sällan jag säger det egentligen. Ofta säger jag att jag mår bra. Nu känner jag att det inte räcker till längre, för det är faktiskt mycket mer än så.
Såklart finns det dagar allting inte är lika bra, och jag har mina i-landsproblem och alla möjliga problem som andra ungdomar har. nej mamma, jag har inte gått och blivit kär i någon fransk än.
Bortser från det, det är toppen! Jag har varit här 5 månader. Jag har klarat mig utan min familj i 5 månader!! Jag har skaffat nya vänner och nästan ett helt nytt liv här och jag trivs hur bra som helst. Jag är bra!
En fråga som jag får ofta är:
Saknar du din familj?
Jag vet inte vad jag ska svara på det. Ja eller nej? Det de menar är att om det är jobbigt att vara långt ifrån sin familj. Då måste jag ju svara nej, men jag saknar ju min familj. Jag saknar dem men det är inte alls jobbigt. Min områdesrepresentant, hon som "tar hand om mig", hon blev förvånad när jag sa att jag inte saknar min familj. Andra utbytesstudenter har mer eller mindre fått hemlängtan och tyckt att det är jobbigt. Jag antar att jag har inte kommit till det än. Lite löjligt att jag alltid ska behöva förklara varför jag mår bra. Det är väl lika normalt som att andra får hemlängtan? Jag tycker inte det är jobbigt, det bara är så!
Under 5 månader har jag pratat i telefon med familjen ungefär 4 gånger och det känns bra. STS rekommenderar 2 gånger per månad, vissa studenter vill prata oftare. Jag tycker inte det är något problem alls. Bara för att inte pratar ofta så tappar man ju inte kontakten med sin familj, så jag har liksom inget att oroa mig för.
När jag saknar något/någon säger jag till mig själv:
"det är inte ofta du bor i Frankrike, lev här, Sverige ser du snart igen."
Det funkar!
Jag har tänkt på hur sällan jag säger det egentligen. Ofta säger jag att jag mår bra. Nu känner jag att det inte räcker till längre, för det är faktiskt mycket mer än så.
Såklart finns det dagar allting inte är lika bra, och jag har mina i-landsproblem och alla möjliga problem som andra ungdomar har. nej mamma, jag har inte gått och blivit kär i någon fransk än.
Bortser från det, det är toppen! Jag har varit här 5 månader. Jag har klarat mig utan min familj i 5 månader!! Jag har skaffat nya vänner och nästan ett helt nytt liv här och jag trivs hur bra som helst. Jag är bra!
En fråga som jag får ofta är:
Saknar du din familj?
Jag vet inte vad jag ska svara på det. Ja eller nej? Det de menar är att om det är jobbigt att vara långt ifrån sin familj. Då måste jag ju svara nej, men jag saknar ju min familj. Jag saknar dem men det är inte alls jobbigt. Min områdesrepresentant, hon som "tar hand om mig", hon blev förvånad när jag sa att jag inte saknar min familj. Andra utbytesstudenter har mer eller mindre fått hemlängtan och tyckt att det är jobbigt. Jag antar att jag har inte kommit till det än. Lite löjligt att jag alltid ska behöva förklara varför jag mår bra. Det är väl lika normalt som att andra får hemlängtan? Jag tycker inte det är jobbigt, det bara är så!
Under 5 månader har jag pratat i telefon med familjen ungefär 4 gånger och det känns bra. STS rekommenderar 2 gånger per månad, vissa studenter vill prata oftare. Jag tycker inte det är något problem alls. Bara för att inte pratar ofta så tappar man ju inte kontakten med sin familj, så jag har liksom inget att oroa mig för.
När jag saknar något/någon säger jag till mig själv:
"det är inte ofta du bor i Frankrike, lev här, Sverige ser du snart igen."
Det funkar!
70
5 månader idag!!!!
tiden går galet fort.
tänk att jag har varit här nästan halva tiden av mitt år här. Helt sjukt.
tiden går galet fort.
tänk att jag har varit här nästan halva tiden av mitt år här. Helt sjukt.
denna fina bild är för min syster. jag vet att hon älskar den. haha.. (ja du älskar den. jag vet det!)
69
JAG ÄR LAT.
Har ingen bättre ursäkt till varför jag inte skrivit på ett bra tag, jag är lat bara.
Lite uppdateringar:
1. Mitt godisförbud höll i fem dagar. HAHA. Jag försökte verkligen hålla mig men när vi var på bio så kunde jag inte låta bli. Lite besviken på mig själv men godis kan man inte leva utan..?
2. Det är snart februari och julkort jag hade skickat har inte kommit fram än. Antar att dem försvann. Jag som hade lagt ner en massa tid på att göra dem alldeles själv :(
Men jag har skickat nya! Så får ni ett julkort i februari, bli inte förvånad.
3. Jag har varit på STS-mötet i Marseille. Jag vill inte låta negativ nu men jag tycker verkligen inte om mötet! Såklart var det trevligt att träffa andra utbytesstudenter men samtidigt kunde jag inte låta bli att jämföra mig med andra. Jämförd med andra tjejen kan jag verkligen hur lite franska som helst, det känns inget bra. Efter mötet känner jag att mitt självförtroende har gått och gömt sig. Jag känner mig helt hopplös bara. Jag vet om att hon har läst franska i snart 7 år och att det är lättare för henne. Men ändå, det var bara hon och jag. Vare sig jag ville eller inte, så jämförde jag mig själv med henne.
Jag förstår inte vad mötet ska vara bra för.
Bara ett sånt möte kvar, jag längtar inte!
4. Jag har också fyllt i min ansökan till gymnasieintagning. Tycker att det så läskigt. Jag vet inte riktigt varför men jag är rädd för att börja gymnasium. Det känns jätte löjligt. Jag menar, klarar jag Frankrike och fransk high school så borde inte gymnasium vara något större problem alls.
5. Jag har varit sjuk igen. Jag har blivit sjuk ofta sen jag kom hit. Tror att det beror på deras konstiga väder. För varmt ibland och plötsligt blir det kallt. Lite knas men nu är jag frisk igen :)
Jaa, det är väl det som har hänt. Annars så har jag varit i skolan, varit med mina kompisar och haft det bra.
Kram♥
Har ingen bättre ursäkt till varför jag inte skrivit på ett bra tag, jag är lat bara.
Lite uppdateringar:
1. Mitt godisförbud höll i fem dagar. HAHA. Jag försökte verkligen hålla mig men när vi var på bio så kunde jag inte låta bli. Lite besviken på mig själv men godis kan man inte leva utan..?
2. Det är snart februari och julkort jag hade skickat har inte kommit fram än. Antar att dem försvann. Jag som hade lagt ner en massa tid på att göra dem alldeles själv :(
Men jag har skickat nya! Så får ni ett julkort i februari, bli inte förvånad.
3. Jag har varit på STS-mötet i Marseille. Jag vill inte låta negativ nu men jag tycker verkligen inte om mötet! Såklart var det trevligt att träffa andra utbytesstudenter men samtidigt kunde jag inte låta bli att jämföra mig med andra. Jämförd med andra tjejen kan jag verkligen hur lite franska som helst, det känns inget bra. Efter mötet känner jag att mitt självförtroende har gått och gömt sig. Jag känner mig helt hopplös bara. Jag vet om att hon har läst franska i snart 7 år och att det är lättare för henne. Men ändå, det var bara hon och jag. Vare sig jag ville eller inte, så jämförde jag mig själv med henne.
Jag förstår inte vad mötet ska vara bra för.
Bara ett sånt möte kvar, jag längtar inte!
4. Jag har också fyllt i min ansökan till gymnasieintagning. Tycker att det så läskigt. Jag vet inte riktigt varför men jag är rädd för att börja gymnasium. Det känns jätte löjligt. Jag menar, klarar jag Frankrike och fransk high school så borde inte gymnasium vara något större problem alls.
5. Jag har varit sjuk igen. Jag har blivit sjuk ofta sen jag kom hit. Tror att det beror på deras konstiga väder. För varmt ibland och plötsligt blir det kallt. Lite knas men nu är jag frisk igen :)
Jaa, det är väl det som har hänt. Annars så har jag varit i skolan, varit med mina kompisar och haft det bra.
Kram♥
68
Idag började mitt godisförbud.
yes jag har börjat med godisförbud. Det är för att jag har ätit alldeles för mycket godis och choklad den senaste tiden, så mycket så att jag började må illa. Känner att jag måste sätta ett stopp.
Så nu har mitt godisförbud startat i alla fall. Eftersom det är första gången någonsin så tycker jag att det är sjukt jobbigt. Bara för att jag vet att jag inte få äta godis så tänker jag på det hela tiden. Idag har jag gått runt och tänkt på choklad hela dagen, haha. Jag är lite beroende tror jag.
Nu ska jag i alla fall försöka hålla mig i två veckor! 2 veckor utan godis, hur ska det gå till?
Det är svårare än vad ni tror, väldigt svårt när man är Chonladda faktiskt.
Allt annat är bra. Det rullar på i skolan och jag tycker inte det är lika jobbigt längre. Är nog rätt så van nu.
Snart ska jag åka till Marseille och vara på ett STS-möte igen. Bli nog kul även om jag inte riktigt orkar eller vill.
Helt ärligt är jag inte alls intresserad av andra utbytesstudenter. Jag känner ju inga utbytesstudenter och visst är det lite tråkigt ibland, men jag trivs jättebra med mina franska vänner så jag känner inte att jag behöver utbytesstudent-kompisar.
Kram på er!♥
yes jag har börjat med godisförbud. Det är för att jag har ätit alldeles för mycket godis och choklad den senaste tiden, så mycket så att jag började må illa. Känner att jag måste sätta ett stopp.
Så nu har mitt godisförbud startat i alla fall. Eftersom det är första gången någonsin så tycker jag att det är sjukt jobbigt. Bara för att jag vet att jag inte få äta godis så tänker jag på det hela tiden. Idag har jag gått runt och tänkt på choklad hela dagen, haha. Jag är lite beroende tror jag.
Nu ska jag i alla fall försöka hålla mig i två veckor! 2 veckor utan godis, hur ska det gå till?
Det är svårare än vad ni tror, väldigt svårt när man är Chonladda faktiskt.
Allt annat är bra. Det rullar på i skolan och jag tycker inte det är lika jobbigt längre. Är nog rätt så van nu.
Snart ska jag åka till Marseille och vara på ett STS-möte igen. Bli nog kul även om jag inte riktigt orkar eller vill.
Helt ärligt är jag inte alls intresserad av andra utbytesstudenter. Jag känner ju inga utbytesstudenter och visst är det lite tråkigt ibland, men jag trivs jättebra med mina franska vänner så jag känner inte att jag behöver utbytesstudent-kompisar.
Kram på er!♥
67
Nu har jag varit lat för länge så jag känner faktiskt att jag måste uppdatera bloggen lite.
Skolan började i måndags och veckan har gått otroligt fort. Det har varit en mycket trevlig vecka också, kul att komma tillbaka och träffa alla vänner.
Men lördagen innan skolan började, gissa vad jag gjorde då! Jo, jag flög!!
Yes, vi var och flög. Det är så att Nancy har en kompis som är pilot och han var så snäll så han ville gärna ge mig en flygtur i julklapp, svårt att tacka nej till. Så vi flög!
Vi började i Cannes. Redan på flygplatsen var jag värre än ett barn på julafton. Vet ni hur coolt det är att kunna springa på flygplatser och vara precis vart som helst! Vi fick varsin gul väst och därför kunna vi gå runt precis var vi ville. COOLT! Jag blev ännu galnare när vi fick gå in i "rummet" där många av flygplanen var. Jag skrek ganska högt för mig själv i mitt huvud tror jag, haha. Nästan som en dröm ju. Såklart fick jag springa runt därinne och kolla också.
Vi flög en Diamond Star. Planet är hur gulligt som helst! Skulle vilja ha ett sånt i mitt rum sen.. hehe
Från Cannes flög vi vid kusten och sedan längre in i landet, över bergen och kom till ingenstans. Vi landade på en tom flygplats bland bergen. Kommer inte ihåg vad stället heter nu, men det var ganska läskigt. Det var verkligen tomt! Det var bara två plan där - haha. Vi gick runt där ett tag och åt där sedan fortsatte vi därifrån till Montpellier. Vi landade på en stor flygplats i Montpellier med flyg från olika länder - ganska häftigt!
Det var lite kul i Montpellier eftersom man kände sig faktiskt lite coolare än andra passagerare. Vi gick ju in där andra piloter gå in och gissa om jag kände mig coolast i hela världen då. haha.
Mannen som jobbade där såg att jag hade svenskt pass så han började prata svenska med mig, lite kul faktiskt. Hade inte direkt förväntat mig det.
Efter att hade stannat i Montpellier ett tag skulle vi tillbaka till Cannes igen. Då flög vi vid kusten hela tiden. Så himla fint! Det var solnedgång också, kunde inte bli bättre.
Plötsligt blev det ganska mycket vind som gjorde att vi var 10 minuter försenade till Cannes och då vägrade flygplatsen ta emot oss. Så vi försökte landa i Nice istället.
Så vi flög över Nice och det var verkligen helt magiskt. Det var ju kolsvart då och hela staden bara lyste, så himla vackert!
När vi väl skulle landa i Nice "fastnade" vi i värsta vinden som gjorde att det var för farligt att landa då. Så vi fick flyga runt på samma ställe ungefär 20 minuter, det var inte så kul. Lite läskigt också eftersom vi var "i vinden" som gjorde att hela planet bara skakade, Nancy fick panik. Jag tyckte att det var ganska kul i början men efter ett tag blev det bara värre, då blev jag faktiskt orolig själv också.
Till slut kom vi ner i alla fall. Det kom en bil från flygplatsen som liknade en ambulans och hämtade oss vid planet. Det var lite som i en film när de sprang fram till oss med filtar och grejer och frågade om allt var okej. haha
Förresten, jag fick också styra planet själv några gånger. KUL!!! Jag kanske ska bli pilot trots allt?;)
Och juste, vi började vid 10 och kom hem vid 21 på kvällen. haha vi flög ganska långt faktiskt.
Visste ni att piloter pratar engelska??! Det visste jag inte och blev väldigt förvånad när jag fick höra att nästan allt var på engelska. Vi fick ju hörlurar så vi hörde precis allt piloten hörde. Ganska jobbigt att man fick information om vind,vädret, flygplatser hela tiden!
Och alla koder.. Det kan inte vara lätt att vara pilot alltså. Det var en parkering på flygplatsen som hette Papa Whiskey, haha. Allting hade ganska roliga namn faktiskt.
såklart glömde jag kameran så det blev några dåliga bilder med mobilen.
COOL TJEJ!
Skolan började i måndags och veckan har gått otroligt fort. Det har varit en mycket trevlig vecka också, kul att komma tillbaka och träffa alla vänner.
Men lördagen innan skolan började, gissa vad jag gjorde då! Jo, jag flög!!
Yes, vi var och flög. Det är så att Nancy har en kompis som är pilot och han var så snäll så han ville gärna ge mig en flygtur i julklapp, svårt att tacka nej till. Så vi flög!
Vi började i Cannes. Redan på flygplatsen var jag värre än ett barn på julafton. Vet ni hur coolt det är att kunna springa på flygplatser och vara precis vart som helst! Vi fick varsin gul väst och därför kunna vi gå runt precis var vi ville. COOLT! Jag blev ännu galnare när vi fick gå in i "rummet" där många av flygplanen var. Jag skrek ganska högt för mig själv i mitt huvud tror jag, haha. Nästan som en dröm ju. Såklart fick jag springa runt därinne och kolla också.
Vi flög en Diamond Star. Planet är hur gulligt som helst! Skulle vilja ha ett sånt i mitt rum sen.. hehe
Från Cannes flög vi vid kusten och sedan längre in i landet, över bergen och kom till ingenstans. Vi landade på en tom flygplats bland bergen. Kommer inte ihåg vad stället heter nu, men det var ganska läskigt. Det var verkligen tomt! Det var bara två plan där - haha. Vi gick runt där ett tag och åt där sedan fortsatte vi därifrån till Montpellier. Vi landade på en stor flygplats i Montpellier med flyg från olika länder - ganska häftigt!
Det var lite kul i Montpellier eftersom man kände sig faktiskt lite coolare än andra passagerare. Vi gick ju in där andra piloter gå in och gissa om jag kände mig coolast i hela världen då. haha.
Mannen som jobbade där såg att jag hade svenskt pass så han började prata svenska med mig, lite kul faktiskt. Hade inte direkt förväntat mig det.
Efter att hade stannat i Montpellier ett tag skulle vi tillbaka till Cannes igen. Då flög vi vid kusten hela tiden. Så himla fint! Det var solnedgång också, kunde inte bli bättre.
Plötsligt blev det ganska mycket vind som gjorde att vi var 10 minuter försenade till Cannes och då vägrade flygplatsen ta emot oss. Så vi försökte landa i Nice istället.
Så vi flög över Nice och det var verkligen helt magiskt. Det var ju kolsvart då och hela staden bara lyste, så himla vackert!
När vi väl skulle landa i Nice "fastnade" vi i värsta vinden som gjorde att det var för farligt att landa då. Så vi fick flyga runt på samma ställe ungefär 20 minuter, det var inte så kul. Lite läskigt också eftersom vi var "i vinden" som gjorde att hela planet bara skakade, Nancy fick panik. Jag tyckte att det var ganska kul i början men efter ett tag blev det bara värre, då blev jag faktiskt orolig själv också.
Till slut kom vi ner i alla fall. Det kom en bil från flygplatsen som liknade en ambulans och hämtade oss vid planet. Det var lite som i en film när de sprang fram till oss med filtar och grejer och frågade om allt var okej. haha
Förresten, jag fick också styra planet själv några gånger. KUL!!! Jag kanske ska bli pilot trots allt?;)
Och juste, vi började vid 10 och kom hem vid 21 på kvällen. haha vi flög ganska långt faktiskt.
Visste ni att piloter pratar engelska??! Det visste jag inte och blev väldigt förvånad när jag fick höra att nästan allt var på engelska. Vi fick ju hörlurar så vi hörde precis allt piloten hörde. Ganska jobbigt att man fick information om vind,vädret, flygplatser hela tiden!
Och alla koder.. Det kan inte vara lätt att vara pilot alltså. Det var en parkering på flygplatsen som hette Papa Whiskey, haha. Allting hade ganska roliga namn faktiskt.
såklart glömde jag kameran så det blev några dåliga bilder med mobilen.
COOL TJEJ!
66
1 Januari 2010.
Jag är så ovan vid att skriva 2010. Men 10 känns faktiskt riktigt bra ändå, även om jag tycker att det går för fort.
Det var väldigt kul på festen igår. Vi firade i Cannes, hemma hos en av Nancys kompisar. Jag kände bara två personer där men det var kul ändå. Fick lära känna massa trevliga människor.
Precis som jag trodde dracks det en hel del, men inte lika mycket som jag hade föreställt mig. Här dricker ungdomar mer än vad man gör i Sverige tycker jag. Men det kan bero på att i Sverige, dricker man ofta i smyg.
nej mamma, jag drack inget igår.
Jag har tänkt på en sak. Väldigt många ungdomar dricker ju oftast i smyg, i alla fall i början. Fråga föräldrarna någon gång om man dricker så blir svaret alltid nej. Som när mina föräldrar frågade mig för väldigt länge sedan om jag drack så svarade jag nej, och jag var ärlig. Men hur kan ni(föräldrar) vara säker på att vi talar sanning? Hur vet mina föräldrar att de kan lita på mig? Det kan ju faktiskt hända att jag ljuger. Eftersom alldeles för många ljuger om sånt tycker jag att mina föräldrar är världens bästa som litar på mig. Jag hoppas i alla fall på att ni litar på mig.
Själv har jag väldigt svårt för folk som ljuger för sina föräldrar. Förtroende är viktigt tycker jag, det känns bara onödigt att ljuga för någon som alltid ställer upp. Jag har aldrig förstått varför man behöver ljuga för sina föräldrar. Kan det vara så att många är rädda och vet inte hur föräldrarna kommer reagera?
Jag berättar ju ganska mycket för mina föräldrar och de tar det alltid bra. De behöver ju inte förstå allting och ibland tycker de säkert att ungdomar är helt korkade, men de förstår ändå det mesta. Jag har världens bästa föräldrar♥
Nog om det, idag har jag inte gjort så mycket alls. Har sovit väldigt länge sen har jag bara gått runt här. Har inte känt för att göra något heller. Hade tänkt att göra lite läxor men det blev, som vanligt, inte av. Det står en STOR hög med läxor på bordet och bara tanken att göra dem gör mig trött. Ett steg i taget - idag har jag tänkt att göra läxorna. Imorgon kanske jag gör det på riktigt. Kanske. Idag är det tanken som räknas.
Istället för att göra läxor har jag städat mitt rum lite. Det var väl inte så stökigt innan, det var bara en ursäkt för att skippa läxorna.
Jag städade inte så mycket heller, bara flyttade godis högen från hyllan till skrivbordet.
Känns verkligen som att jag har gjort mycket idag, haha
Jag är så ovan vid att skriva 2010. Men 10 känns faktiskt riktigt bra ändå, även om jag tycker att det går för fort.
Det var väldigt kul på festen igår. Vi firade i Cannes, hemma hos en av Nancys kompisar. Jag kände bara två personer där men det var kul ändå. Fick lära känna massa trevliga människor.
Precis som jag trodde dracks det en hel del, men inte lika mycket som jag hade föreställt mig. Här dricker ungdomar mer än vad man gör i Sverige tycker jag. Men det kan bero på att i Sverige, dricker man ofta i smyg.
nej mamma, jag drack inget igår.
Jag har tänkt på en sak. Väldigt många ungdomar dricker ju oftast i smyg, i alla fall i början. Fråga föräldrarna någon gång om man dricker så blir svaret alltid nej. Som när mina föräldrar frågade mig för väldigt länge sedan om jag drack så svarade jag nej, och jag var ärlig. Men hur kan ni(föräldrar) vara säker på att vi talar sanning? Hur vet mina föräldrar att de kan lita på mig? Det kan ju faktiskt hända att jag ljuger. Eftersom alldeles för många ljuger om sånt tycker jag att mina föräldrar är världens bästa som litar på mig. Jag hoppas i alla fall på att ni litar på mig.
Själv har jag väldigt svårt för folk som ljuger för sina föräldrar. Förtroende är viktigt tycker jag, det känns bara onödigt att ljuga för någon som alltid ställer upp. Jag har aldrig förstått varför man behöver ljuga för sina föräldrar. Kan det vara så att många är rädda och vet inte hur föräldrarna kommer reagera?
Jag berättar ju ganska mycket för mina föräldrar och de tar det alltid bra. De behöver ju inte förstå allting och ibland tycker de säkert att ungdomar är helt korkade, men de förstår ändå det mesta. Jag har världens bästa föräldrar♥
Nog om det, idag har jag inte gjort så mycket alls. Har sovit väldigt länge sen har jag bara gått runt här. Har inte känt för att göra något heller. Hade tänkt att göra lite läxor men det blev, som vanligt, inte av. Det står en STOR hög med läxor på bordet och bara tanken att göra dem gör mig trött. Ett steg i taget - idag har jag tänkt att göra läxorna. Imorgon kanske jag gör det på riktigt. Kanske. Idag är det tanken som räknas.
Istället för att göra läxor har jag städat mitt rum lite. Det var väl inte så stökigt innan, det var bara en ursäkt för att skippa läxorna.
Jag städade inte så mycket heller, bara flyttade godis högen från hyllan till skrivbordet.
Känns verkligen som att jag har gjort mycket idag, haha
godisfabrik? det är mer än vad det ser ut.
