Jag har scenskräck som gör att jag vill bara försvinna ibland. Jag får seriöst ångest när jag vet att jag måste redovisa eller stå och prata inför folk. Jag brukar kunna gå runt och oroa mig några veckor/månader innan och sedan när jag har gjort det så tycker jag alltid att det fick JÄTTE DÅLIGT. Att jag är sämst. Blir lika besviken på mig själv varje gång, och jag är bra på att sätta fööör höga krav på mig själv. Har jag gjort ett liiiitet misstag så rasar min värld, ungefär så kan det vara ibland. Och ja, det är jobbigt. Jag börjar alltid undra om jag har psykiska problem. Det är väl ett psykiskt problem?

Jag mår dåligt varje gång jag måste redovisa. Jag ser framför mig hur allting bara bli fel och då vågar jag inte ens försöka. Sist vägrade jag ju redovisa på temakvällen på Geresta. Rätt besviken på mig själv men hade jag gjort det så skulle jag nog inte våga göra något på läääänge.

MEN!

Under den tiden jag har varit här har jag stått inför klassen minst 3 gånger. Och det är en stor klass. Såklart har jag bara redovisat på engelska lektioner, franska går ju inte.

Grejen är nog att jag har inget val här. Man kan inte direkt säga: nej jag klarar inte av det.

Lärarna här är inte så snälla om man jämför med en svensk skola. Det är ju ganska bra för mig att jag blir tvungen att göra det, kanske inte så hälsosamt men det kanske får mig att bli av med rädslan.

Och här säger de inte två veckor innan man ska göra det. Det är bara att gå in i klassen och får veta att man har 10-15 minuter att förberedda sig. Vilket är också bra för mig, för då har jag inte gått runt och fått panik. Jag hinner såklart bli JÄTTE JÄTTE nervös på 15 minuter också men det är i alla fall bättre än 2 veckors panik och ångest.

Och när det går dåligt (det gör det alltid i min värld) så kan jag alltid skylla på att jag hade för lite tid att förberedda mig. Ibland måste jag helt enkelt ljuga för mig själv för att det ska kännas bättre mindre dåligt.

Jag tänker på det nu för att jag och en kompis redovisade i engelska tillsammans idag och jag fick såklart panik. Jag var verkligen JÄTTE NERVÖS. Då ville jag också försvinna. Och jag tyckte att det gick dåligt, som vanligt. Men det kändes faktiskt lite bättre när läraren sa att jag fick 17 av 20 (:

Ni ser, fransk skola är nog ganska bra för mig ändå =)

Jag har scenskräck som gör att jag vill bara försvinna ibland. Jag får seriöst ångest när jag vet att jag måste redovisa eller stå och prata inför folk. Jag brukar kunna gå runt och oroa mig några veckor/månader innan och sedan när jag har gjort det så tycker jag alltid att det gick JÄTTE DÅLIGT. Att jag är sämst. Blir lika besviken på mig själv varje gång, och jag är bra på att sätta fööör höga krav på mig själv. Har jag gjort ett liiiitet misstag så rasar min värld, ungefär så kan det vara ibland. Och ja, det är jobbigt. Jag börjar alltid undra om jag har psykiska problem. Det är väl ett psykiskt problem?

Jag mår dåligt varje gång jag måste redovisa. Jag ser framför mig hur allting bara bli fel och då vågar jag inte ens försöka. Sist vägrade jag ju redovisa på temakvällen på Geresta. Rätt besviken på mig själv men hade jag gjort det så skulle jag nog inte våga göra något på läääänge.

Under den tiden jag har varit här har jag stått inför klassen minst 3 gånger. Och det är en stor klass. Såklart har jag bara redovisat på engelska lektioner, franska går ju inte.

Grejen är nog att jag har inget val här. Man kan inte direkt säga: nej jag klarar inte av det.

Lärarna här är inte så snälla om man jämför med en svensk skola. Det är ju ganska bra för mig att jag blir tvungen att göra det, kanske inte så hälsosamt då men det kanske får mig att bli av med rädslan.

Och här säger de inte två veckor innan man ska göra det. Det är bara att gå in i klassen och får veta att man har 10-15 minuter att förberedda sig. Vilket är också bra för mig, för då har jag inte gått runt och fått panik. Jag hinner såklart bli JÄTTE JÄTTE nervös på 15 minuter också men det är i alla fall bättre än 2 veckors panik och ångest.

Och när det går dåligt (det gör det alltid i min värld) så kan jag alltid skylla på att jag hade för lite tid att förberedda mig. Ibland måste jag helt enkelt ljuga för mig själv för att det ska kännas bättre mindre dåligt.

Jag tänker på det nu för att jag och en kompis redovisade i engelska tillsammans idag och jag fick såklart panik. Jag var verkligen JÄTTE NERVÖS. Då ville jag också försvinna. Och jag tyckte att det gick dåligt, som vanligt. Men det kändes faktiskt lite bättre när läraren sa att jag fick 17 av 20 :)

Ni ser, fransk skola är nog ganska bra för mig ändå =)