Nu har det börjat. Jag har börjat gråta och börjar förstå att det är verkligen snart. Jag börjar förstå att jag verkligen älskar det här.

Idag fick vi veta att denna veckan är SISTA veckan i skolan. Alltså efter fredag är det SLUT. Här har dom ingen avslutning på skolan så det är bara att man slutar gå till skolan och då är det sommarlov. Eller JAG har sommarlov och andra behöver gå dit ett par gånger till för att göra några prov men dom säger att det är sommarlov ändå.
Glada blev vi förstått. Frihet tänkte vi. Skrek och hoppade upp i luften av lycka alla tre. Men när mina fötter var på marken igen gjorde det ont i brösten och jag kände tårarna i halsen. Gråt inte, gråt inte sa jag till mig själv. Men då var det redan försent. Jag grät, grät och grät ännu mer. Det blev många undrande blickar från alla håll och många kramar såklart. Ju fler kramar desto mer grät jag. 
Jag kan inte förstå att det är slut redan. Det var ju igår jag kom till Frankrike? Vart tog tiden vägen? Har jag verkligen varit här så länge? Jag försöker att inte se det som ett slut men idag slogs det till. Det är svårt att säga hur det känns för jag har inte förstått det själv heller. Det jag kände idag var att allting stod still, jag kände mig tom och tårarna bara rann. Jag såg mig omkring och grät ännu mer. 

Det här klarar jag. Eller hur?