Moi aussi, je t'aime.
Jag vet inte varför jag fortsätter skriva här. Jag har en till blogg men det känns som att vissa tankar passar inte in i min vardag längre. Som Frankrike. Frankrike tänker jag på varje dag men jag är inte där, inte på riktigt i alla fall..
Det som känns jobbigast nu är när jag pratar med mina kompisar därborta. Då önskar jag att jag var där.
Jag tycker att det var jobbigt att åka därifrån men jag glömde nästan bort att det är lika jobbigt för dem att jag åkte. Nästan jobbigare skulle jag tro. För mig, jag kom hem och jag har mycket nytt framför mig. För dem, de är på samma ställe men jag bara försvann. Vid bordet där jag brukade sitta, stolen som var MIN stol, sängen jag brukade sova i, bussen jag brukade ta, skolan och hur jag sprang fram och kramade de på morgnar. Allt. Allt det där behöver de se varje dag men jag är inte där.
Det som känns jobbigast nu är när jag pratar med mina kompisar därborta. Då önskar jag att jag var där.
Jag tycker att det var jobbigt att åka därifrån men jag glömde nästan bort att det är lika jobbigt för dem att jag åkte. Nästan jobbigare skulle jag tro. För mig, jag kom hem och jag har mycket nytt framför mig. För dem, de är på samma ställe men jag bara försvann. Vid bordet där jag brukade sitta, stolen som var MIN stol, sängen jag brukade sova i, bussen jag brukade ta, skolan och hur jag sprang fram och kramade de på morgnar. Allt. Allt det där behöver de se varje dag men jag är inte där.
Jag saknar Frankrike.
Inte samma saknad som i början som bara fick mig att gråta. En annan saknad. Jag vet inte riktigt vad den gör med mig denna gång men jag gråter i alla fall inte. Jag trivs bra med mitt nya liv, ny skola, nya vänner. Det känns bra helt enkelt!
När jag tänker på Frankrike brukar jag inte bli ledsen längre men jag känner att något saknas. Det känns så långt bort helt plötsligt. Ibland kan jag nästan se mig själv där just nu. En annan del av mig är där nu och kommer alltid att vara där. Men JAG, jag är här. Det är svårt att beskriva känslan eftersom det känns inte så mycket, det blir bara tomt. Jag kan inte säga att jag inte trivs att vara hemma, för det gör jag! Men jag tror att en del av mig hör hemma i Frankrike.
.
Inte samma saknad som i början som bara fick mig att gråta. En annan saknad. Jag vet inte riktigt vad den gör med mig denna gång men jag gråter i alla fall inte. Jag trivs bra med mitt nya liv, ny skola, nya vänner. Det känns bra helt enkelt!
När jag tänker på Frankrike brukar jag inte bli ledsen längre men jag känner att något saknas. Det känns så långt bort helt plötsligt. Ibland kan jag nästan se mig själv där just nu. En annan del av mig är där nu och kommer alltid att vara där. Men JAG, jag är här. Det är svårt att beskriva känslan eftersom det känns inte så mycket, det blir bara tomt. Jag kan inte säga att jag inte trivs att vara hemma, för det gör jag! Men jag tror att en del av mig hör hemma i Frankrike.
.
Kommentarer
Trackback
